Här kommer ett inlägg om Nellie, vårt nytillskott i familjen. Hon föddes ju hos oss i början av maj, nu är hon fem månader och vi njuter av henne varje dag!
Hon är så trygg och go, och väldigt social. Hon är med oss hela tiden och älskar att vara med när vi har besök här hemma. Hon vill gärna vara i knät eller i famnen och älskar när vi kelar med henne. Hon är också helt orädd, det verkar inte finnas något som skrämmer henne.
Nellie kommer nog att bli en ganska stor och fin hona, som sin mamma. Fem månader gammal väger hon redan dryga 3 kg.
Just nu är hennes mamma Embla lite irriterad på Nellie, Embla tycker att Nellie borde ha flyttat hemifrån för länge sen… Samtidigt kan de ha väldigt roligt ihop och rusa genom huset.
Nellie verkar helt oberörd av att hennes mamma morrar och fräser åt henne, hon sitter bara och tittar lugnt på Embla. Det är bra att hon gör så, på det sättet avdramatiseras det hela. Så småningom kommer de att bli fina vänner.
Vi hoppas att Nellie ska kunna få kattungar hos oss framöver, hennes första kull önskar vi oss nästa sommar. Vi tror att hon ska kunna bli en riktigt duktig mamma, precis som hennes egen mamma. Embla är nu kastrerad, efter fem kullar är hon verkligen värd att få gå i pension.
Nellie har fått en egen sida här, där kan du läsa lite information om henne och se bilder från det att hon var en pytteliten kattunge.
Så var det då dags… När det föds en kull med kattungar känns det som en evighet till dagen då det är dags för dem att flytta, men vips är vi nu där. Det har varit en fantastisk tid med den här kullen, många veckor har vi varit hemma med dem hela dagarna. Det har varit lite färre besök här än vad vi brukar ha på sommaren – på grund av Coronasmittan förstås – men vi har sett till att de som har kommit har socialiserat kattungarna.
Nelson flyttade till sitt nya hem i lördags, det är tomt här utan honom men så bra han har fått det!
Han kallas nu Eddie och har flyttat till Anna, Richard, Elin och Ida i Helsingborg.
De har sedan tidigare Matti från vår kull förra sommaren. Han heter numera Ozzy och är stor, snäll och vacker.
Eddie och Ozzy kom så bra överens redan från början, vi har fått så fina rapporter om hur bra det går.
Vi är verkligen jätteglada för att vår Nelson fick komma till dem, de tycker så mycket om sina katter och tar så väl hand om dem!
Nisse flyttar nu på söndag, han kommer att heta Morris och ska bo hos vår Ida och hennes sambo Alex. Det är förstås underbart för oss att han stannar inom familjen!
Där kommer Nisse att få ett härligt och kärleksfullt hem tillsammans med söta kattkompisen Malva som bara är ett par månader äldre än honom.
Hon är väldigt busig och påhittig så de kommer nog att leka hela dagarna. Här är en bild på Malva på upptäcktsfärd på vinrankan.
Nellie kommer ju att stanna hos oss, det är vi lyckliga för.
Vi tycker väldigt mycket om henne och hoppas så att hon ska trivas hos oss och med de andra katterna.
Förhoppningsvis kan hon få små bebisar i framtiden.
Mamma Embla verkar tycka att hennes uppdrag som omhändertagande mor närmar sig sitt slut nu. Ibland är hon irriterad på kattungarna och vi ser dem aldrig dia längre, det är helt naturligt att hon puttar ut dem ur boet. Hon har varit en fantastisk mamma så hon får så gärna ägna sig åt sig själv nu. Det kommer kanske bli en lite jobbig period eftersom Nellie stannar men det brukar gå över så småningom.
12-veckorsbilderna – de sista på kullen – hittar du på N-kullens sida. De är verkligen ljuvligt fina, de här missarna, så glada vi är över att få ha haft dem hos oss i tre månader!
Förra veckan blev det inget blogginlägg, det fanns inte så mycket tid för att sitta vid datorn… Tioveckorsbilder la vi in på N-kullens sida, men det blev alltså inget bloggande.
När kattungarna är i den här åldern – snart flygfärdiga – märks det att de börjar bli egna individer och utveckla sina personligheter, de är mer individuella än en i kullen. Nu kan en av dem plötsligt komma in till oss i köket, lägga sig på golvet bredvid oss och tigga om att få bli klappad. Det är mer sådant som en vuxen katt gör. De är alla tre väldigt gosiga och vill ha sådana stunder med all vår uppmärksamhet.
I veckan som gick hade vi under några dagar besök av kusiner och morbror i familjen. De är alla kattvana och kusinerna – 8 och 11 år – sysselsätter sig med kattungarna på allra bästa sätt. Vi skrattade gott en kväll när Oliver lekte med Nelson i lektunneln, Nelson var verkligen i sitt esse. När det var dags för kvällsmat till kattungarna – de älskar våtmaten som de får morgon och kväll – hann Nelson inte ens äta färdigt förrän han rusade tillbaka in i vardagsrummet och rakt in i tunneln. Som ett litet barn som direkt ville ut och leka igen efter maten!
De växer så det knakar nu, börjar bli lite tonåringar i kroppen och får stora öron! Nisse har ju hela tiden varit lite mindre än de andra, men vid elva veckors ålder vägde han ändå 1 300 g vilket är en bra vikt. Nellie vägde runt 1 480 g och Nelson är den störste och vägde ca 1 550 g. De är underbara att hålla i, det är svårt att sluta krama dem!
Du hittar 11-veckorsbilderna på N-kullens sida.
Oj, så galna de är de små! När de är busiga hoppar de jämfota – gärna rakt på varandra, rusar runt och kastar sig fram och tillbaka och brottas hårt. De är snabba som vesslor och uppfattar minsta lilla ljud som något att undersöka.
Vi har filmat varje kattunge den här veckan, det är roligt att få dela med sig av lite rörliga bilder på små rörliga bebisar. Du hittar filmerna på N-kullens sida, under bilderna på respektive kattunge.
I den här åldern har de börjat se vissa leksaker som bytesdjur, de lägger beslag på en sak och vägrar att dela med sig till sina syskon. Morrar och springer undan, det är väldigt gulligt att titta på hur seriösa de är i detta. Här är en film där Nisse har fångat ett stort byte som de andra försöker ta ifrån honom:
Mitt i all busighet älskar de också att bli gosade med, vill gärna somna nära oss. När vi kommer in till dem på morgonen eller när vi har varit iväg någonstans och kommer hem så sitter de förväntansfullt innanför grinden som skärmar av till vardagsrummet och ser fram emot att få uppmärksamhet. Då lägger de sig på golvet, sträcker ut kroppen och njuter av att bli klappade.
Varje kull vi har här hemma brukar vi försöka ta med oss ut vid ett tillfälle för att fotografera dem i trädgården. Det har vi gjort den här veckan. Det är sannerligen ett äventyr – mest för oss, antagligen! Eftersom de aldrig har varit ute förut – mer än när vi har med dem i famnen någon gång då och då – så är det väldigt spännande att känna och lukta på allt nytt. Det svåraste med att fotografera då är att fånga deras uppmärksamhet och försöka få dem att titta in i kameran. Du kan se på 9-veckorsbilderna på N-kullens sida att vi lyckades sådär… Men roligt hade vi!
Veckans inlägg avslutas med två bilder som liknar varandra mycket men det är ungefär nio veckor mellan bilderna. På båda bilderna kramar Nelson om Nisse – på den första är de tre dagar gamla….
