Så konstigt det känns att vi nu har haft kattungarna hos oss halva den tid vi kommer att få ha dem. Vid 14 veckors ålder är de redo att flytta hemifrån, stora som tonåringar. Det är en ynnest att få följa dem på vägen dit, och lite sorgligt att det går så fort! De är så gulliga nu, med sin ulliga päls och sina långa morrhår:
I nästan två veckor har vi haft kusinerna boende hos oss, kattungarna har fått mycket uppmärksamhet och socialiseringstid. Det är toppen, vi brukar alltid försöka ha mycket besök under tiden vi har kattungar.
Redan efter några veckor märktes det att de här kattungarna älskar att utforska saker, allt nytt som kommer i deras väg ska genast undersökas. De har nu fått komma ut i köket också och det var så roligt att titta på dem när de upptäckte att världen hade blivit större! Mamma Penny pratade lite bekymrat med dem för att de skulle hålla sig lugna, men själva tyckte de bara att det var ett äventyr!
Det är härligt att ha kattungarna i köket, för då har vi dem runt oss på ett helt annat sätt än tidigare. Men vi får se upp var vi sätter fötterna, och se till att de inte har sprungit in i skafferiet när vi stänger dörren! Snart hittade de till det hörn av köket att sova i som alla kullar brukar göra:
Kattungarna har kommit på att de kan kräva uppmärksamhet, de sätter sig nedanför oss, tittar upp och jamar. De nöjer sig inte förrän de får komma upp i famnen en stund. De har börjat spinna bara av att bli klappade nu också 🙂
Kattungarna älskar mat och går bra upp i vikt, två gånger om dagen får de våtmat och kommer direkt till tallriken när vi säger ”ksksksks”.
Resten av dagen har de fri tillgång till torrfoder.
Varje kväll när det är matdags ägnar jag en längre stund åt varje kattunge för att vänja dem vid att bli kammade, få klorna klippta, tänderna granskade med mera. Jag väger dem också då, de tycker alltid att det är lika roligt att leka i skålen på vågen. Här är det Sixten och Sally som har klättrat i skålen samtidigt:
Sjuveckorsbilderna hittar du på S-kullens sida. När vi först skulle fotografera dem var de så busiga att det var helt omöjligt att fånga dem på bild. Vi fick vänta till ett senare tillfälle och då störa dem när de sov så att de skulle sitta still i några sekunder 🙂
